Jag tror på änglar
Dagens änglar:
Venus
Emma
Sara
Maria
Elgen
Ann- Catrin (biträdande rektor tror jag)
SL Lasse
Farbror busschaufför (?)
Warren
Christina
I morse kom jag till skolan kl 07:30 för jag skulle möta en viss person som jag skulle repetera matte med innan matteprovet. Strax innan får jag ett sms av den personen att han skulle få skjuts och att denna skulle komma lite senare (30min). Okej no problem. Väl när jag kom fram kom jag på att mitt kort (vi har passerkort på VRG, high tech vettu) var kvar i min svarta väska därhemma. mjåååh! Där stod jag som en annan utestängd katt och frös. Shit vad kallt det var! Men vem kommer då med ett vitt vackert leende och öppnar dörren och låter mig komma in i den välkomnande värmen? Jo! Världens bästa Ann- Catrin! Tack snälla, söta Ann- Catrin!<3 Hon vart väldigt omtyckt.
Sen gick dagen rätt ok TILLS... jag gick av bussen med tjejerna i Norrmalmstorg utan min gympakasse! Mina gympakläder, mitt smink, mina KEMI böcker(!!!)... gone! Allt jag ville va ju att sitta i kungsträdgården med brudarna. Åh... Jag fick ju råpanik. Jag menar panik på riiiiiiktigt hög nivå då. Men vad gör mina bästa tjejer Emma, Elgen, Venus, Sara och Maria? De försöker bara trösta mig, krama mig och säga en massa snälla saker och berätta roliga historier om egna incidenter som de har varit med om. (Bl.a. Venus som hade stängt ut sig på balkongen... hur gulligt/roligt är inte det på en skala? Borde inte Venus vara med i en romantisk komedi? gullplutt) Jag vet hur jobbig jag måste ha varit. Finns det något snällare? Ni är så söta att jag rodnar... Underbara.
Anna och Nicole mina groupmates:P, även ni är änglar! Tack för att ni lyssnar så lugnt på mig.
Att jag inte hade gympakläder ledde ju till att jag inte kunde va med på gympan. Men när jag berättade allt för Warren var han jätteförstående och frågade eller sa inget annat än om jag hade ringt efter den eller att jag inte skulle oroa mig. Tack!
Sen blev jag räddad ännu en gång av SL Lasse och busschauffören. SL Lasse gjorde allt han kunde för att hitta min kasse. Han sa till alla bussar och ringde mig och informerade flera gånger och busschaffisen gav mig den. Tack grabbar!
Slutligen tack till Christina som väntade på mig medan jag stod och väntade på min kasse med hjärtat i halsgropen.
Allt har löst sig tack vare er!<3
Sibel Redzep vet om att jag har matteprov på tisdag
Gud vilken toppendag det har varit idag! Idag var det Barnens dag i kungsträdgården. Barnens dag är en turkisk högtid som är för alla barn på hela jorden. TUF (turkiska ungdomsföreningen) var med och arrangerade hela jippot och mina älsklingar Sezen och Aygul var två av de många ursöta värdinnorna i underbara folkdräkter som for runt och höjde stämningen och fotades av högtidsglada människor. Jag fick också vara med på ett hörn med min utsökta "elmasekeri" (äppelklubba, ett gammaldags turkiskt godis), kihihi. Gud vad god den var! Och jättetjusig! Men dessvärre tog det typ ett år att äta upp den:P
Elmasekeri. Min var snyggare;)
Det hade smällts upp en stor scen på den vanliga platsen och TRT folklore gruppen dansade olika traditionella danser som folklor, halay och roman havasi. I stånden kunde man köpa elmasekeri, kebab, gözleme, sucuk med bröd och många andra turkiska delikatesser. Jag smaskade såklart i mig en massa. Jag kan bara inte lära mig att motstå turkisk mat. Maten, det härliga vädret, musiken och människorna gjorde att det kändes som att vara i Turkiet igen. Nice!
Alla var på topphumör. Det kom fram en tämligen taggad främmande svensk man till mig och mina kompisar och började dansa. hahah
Tyvärr var jag tvungen att börja dra mig hemåt efter ett tag. Har massor att göra... Vem ser jag då komma gående mot mig i sin gråa kappa bakom ett par stora, svarta solglajjor? Ingen mindre än Sibel Redzep! Gud vilken gullig människa! Puttinuttig är rätta ordet för henne! Vi kramades och hon frågade om jag var turkiska. Jepp sa jag stolt hihi. Och så sa hon "Nej va sööt!" och visade mig för sin killkompis (eller manager? han inte kolla in killen) och sa "Men Gud, kolla är hon inte urgullig?" Förutom att jag kände mig lite som en hundvalp så var det väldigt sött av henne. Vi pratade lite och hon frågade vart jag hade köpt min elmasekeri (dagens höjdpunkt elmasekeriiiiii:D) och tyckte att den såg smaskig ut (borde jag ha frågat om hon ville smaka? Jag hade ju slickat på den liksom?). Sen hade vi en konversation som jag bara garvar åt när jag tänker efter.
Sibel: Men ska du gå? Jag ska ju sjunga snart?
Özlem: Jo, jag vet men.. ja
Sibel: Varför då?
Özlem: Jag har matteprov.
HAHAHAHA är det inte typiskt? Dethär måste ta "kändischat priset". Pinsaaaamt:P
Nä nu måste jag plugga till matteprovet...
Özlem- Fall from grace
Hej allihoppa!
Jag har inte varit i skolan på två dagar nu och det känns... rätt skönt. Jag har saknat att vara sjuk hur konstigt det än låter. Men jag saknar såklart alla söta människor. Jag tror inte att ni vet om hur mycket ni betyder för mig. Bara er närvaro betyder mycket. Du som tror att det inte gäller dig får ge dig själv en knäpp på näsan!
Jag har nu alltså missat en hel hög med viktiga lektioner, ett engelskt nationellt prov och några mysiga lektioner. Jag kan berätta lite om vad som hänt.
Tisdags när jag kom hem efter en kort shoppingrunda med min älskade fashionista Emma (som faktiskt är the guilty one) mådde jag fint, tills det blev kväll. Jag mådde dåligt och vad gör jag när jag mår dåligt? MANIKYR! Jag mådde så dåligt att jag gjorde pedikyr också faktiskt.
manikyr på mitt vis:
1. Tvätta naglarna med nagelborste.
2. Smörj in dem med nagelolja (min nagelolja heter Arnica från Yves Rocher, tantigt jag vet) om du inte har nagelolja funkar det bra med olivolja!
3. Tvätta händerna igen med tvål. inte nagelborste
4. Ta fram nagelfil och börja forma naglarna till den form du vill ha. Jag föredrar den lite rundare formen, andra föredrar kantiga. Det bästa är nagelfils kit som man kan köpa vart som helst. Jag tror inte på att dyra nagelfilar ska vara bättre, det är mer hur du använder dem som räknas. "Såga" inte med filen!
5. Peta upp nagelbanden med en träpetare.
6. Måla naglarna i önskat lack. Just nu är min favorit pärlemor-ljus-rosa.
Onsdag drogade jag mig själv med alvedon för jag mådde så jävla dåligt. Jag sov, sov och sov från morgon till kväll för att slippa förkylningens alla äckliga symptomer. Jag drack en hel del lemonad också. C- vitamin är faktiskt så överskattat så det är inte sant... Liksaså är det underskattat att sova på dagarna, sjukt skönt.
Torsdag (idag) orkade jag inte ens ta mig upp ur sängen tills jag fick för ont i huvudet vid lunchtid. Jag gick och satte på datorn och kollade in mitt schema. Då tyckte jag mig se att jag hade engelska oral national test kl 14:30. Ung och dum som jag är, drog jag på mig mina mjukisbyxor, en adidashoodie, mössa, gympaskor och solbrillor, och satte av mot skolan med vacklande förkylda steg. Jag stötte på ett par trevliga människor som inte kände igen mig och lite fler andra människor som kände igen mig. Det var roligare när folk inte kände igen mig... SÅDESÅ!
Jag fick såklart reda på att orals var nästa vekca... SACRE TJOTTA BLEU! Men, men... Jag satte av hemmåt igen med sällskap av en tämligen sällskaplig grek, C. Gud vilken söt människa! Alltid fylld av energi och jättesocial, masallah!
När jag kom hem ringde jag min svenska mormor. Det va länge sen men jag äääälskar att prata med henne! Hon är så klockreeen! Vi snackade om galna människor, hisskräck, alla miljoner resor hennes son gör hela tiden och om mig såklart. Hon är så himla grym den människan! Vi snackade typ i en timme. Hon går inte att förklara, hon måste upplevas.
Och vips så kom Niklas över. Niklas är vår granne. En gammal god vrg veteran som gick ut för 2 år sen. Han hade glömt nycklarna eller nåt. Vi åt mat tillsammans (fact: turkar bjuder alltid på mat) och därefter kom vi på att vi skulle kolla på Simpsons the movie. Det va en lite konstig torsdag när jag tänker efter...
JAG SAKNAR ER! (fast det är faktiskt skönt att vara sjuk)
För varenda unge!
Med respekt för Englas död tänker jag inte skriva nån dum relatering nu. Gör bara saken eller skit i.
Unicef har startat en kampanj som heter "För varenda unge"
Du gör såhär:
1. Ta bild på en grimas
2. skicka den till 72401 och märk den med UNGE
3. 10 kr kommer att skickas till kampanjen
Annars kan du köpa deras knapp!
1. Skicka ett sms med UNGE till 72900
2. 20 kr. går till kampanjen
3. Du får en "för varenda unge"-knapp hemskickad i brevlådan!
såhär ser knappen ut!
(bilden är från unicefs hemsida)
Pengarna går till behövande barn på detta sätt:
Vi gör allt det här (unicef alltså)
Vaccinerar 10,9 miljoner barn mot polio i norra Sudan. Ser till att sex miljoner irakiska barn kan börja i skolan igen trots våldsamheterna i landet. Bygger toaletter i alla 549 hem i byn Ghachowk i Nepal. Övertalar rebeller i östra Centralafrikanska Republiken att frige 400 barnsoldater. Och mycket mer
(urklippet är också direkt från unicefs hemsida)
gå in på http://www.unicef.se/ om du vill veta mer!
De har ett roligt bildgalleri på sin hemsida där man kan kolla in sin enga grimas!
Engla
"Engla hittades nedgrävd och död. Låt oss be för hennes själ..."
Jag blev liggande ett tag å stirrade. Sen for jag till datorn och gick in på DN:ns hemsida. Och tyvärr...
Det står helt stilla i huvvet. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva...
42- åringen har erkänt en rad med andra brott och mord som han har begått. Hur kan man låta en sådan människa gå fri så att han kan begå flera brott? Jag orkar inte tänka på den tanken för jag känner mig bara jättearg och hjälplös.
Vila i frid Engla
Vårstädning!
Jag vet hur det låter, men jag städar sjukt mycket nuförtiden. Jag är inte den som städar varje helg. När man har ett liv som jag (vilket faktiskt är mitt eget val på gott och ont) så hinner man inte riktigt med saker som att städa grundligt. Men jag har också en gräns och den är länge övergången när solen lyser på mitt nattuksbord och ett flera millimeter tjockt lager damm visar upp sig på kaffekopparna och alvedonglasen som står på det.
När jag kollade runt i mitt rum så var typ 40 olika plagg utspridda i mitt rum och en luffare skulle kunna ha flyttat in i mitt badrum utan att jag skulle märkt det. Usch, usch usch och usch igen!
Okej, jag överdriver. Men det kändes så för mig iaf. Nä! Ibland måste man sätta sin klackso i backen! Såhär gör man om man ska vårstäda the Özlem way
uppvärmning
Ta på dig bekväma städkläder. Jag det är lättast för mig att städa i t-shirt och shorts/underkläder. Det passar för alla andra som jag, som är ensamma när de städar, eller för de som helt enkelt inte skäms för att visa baken sin.
Att städa är som att träna: man måste värma upp först. Sätt på vild musik så högt som du vågar. Hämta din tvättkorg till rummet du befinner dig i och börja med att slänga i alla smutsiga kläder och textiler i den. Allt som är rent hängs eller viks tillbaka. Plocka undan allt.
styrka
Dags att dammsuga! Öppna ett fönster medan du dammsugar så att alla fina korn kan vädras. Vill du ha en utmaning? Dra på dig klackskorna som jag! Då tränar du benen medan du dammsugar. Fiffigt va?
Nu när du är riktigt varm tar du fram en fuktig torktrasa. Gå loss på ytor du känner för att torka. Det ska typ ta 5 min
Plocka fram en mopp och moppa golvet. Överdriv inte! Det ska typ ta 2 min/rum
Byt lakan!
hmm, vilken känns mer dammsugarrätt?....
ännu mer styrka
Dags för mitt favoritrum badrummet! Det lättaste sättet är med tvättsvamp och jif/vim. Ta på dig handskar och var rädd om era mjuka händer. Torka av toalettstol, handfat och eventuellt badkar/ dusch. Det tar nog inte mer än 5-10 min. Det tar typ 10 min för mig men det är för att jag har ett onödigt stort badkar.
avslappning
Grattis! Du har städat grundligt och det tog dig ungefär en halvtimme, eller en timme beronde på hur mycket som skulle städas.
Nu är det dags att göra lite vårfint. Växter och ljus är mysigt. Klä soffkuddar och sängtyg i vårfärger som tukost, orange, gult, rosa eller grönt. Det är jätteinne att dekorera med möbler. Tex. ett turkost soffbord.
Njut av vårkänslan!
Engla
Jag hoppas av hela mitt hjärta att Engla får komma hem till sin mamma igen.
NN1b teamspirit
Här kommer ett mera bloggaktigt inlägg. Det kommer att vara få av dem men dethär måste jag bara skriva.
För att vara en som hatar att spela fotboll så var det faktiskt askul att spela idag på gympan. Det beror inte på mig utan på att jag trivs med min rara klass. Jag hade noll bollkoll och jag slängde mig nog mer på folk än på bollen, vilket var ett asbra råd som Venus gav mig (råd för nybörjare). Skoj var det juh! Men Maria tar faktiskt priset idag. Hon lirade bollen som en energisk, söt, liten gräshoppa. Hon äger. Men det gör såklart alla i NN1b.
Wille i buuuren!
Rena rama muuuren!
snuskgubbar, snuskmän och speciellt utländska snuskmän
"Oooo, snuppan vad händer? MASALLAAAAAH!"
Han fick såklart ett "Flytta på dig vafan!" till svar. När jag sedan fortsatte gå så märkte jag att alla andra äckliga gubbar och män också glodde med stora ögon. Ytterligare en man passade på att ropa också.
Senast i lördags fick jag ett visitkort intryckt i handen på mig av en främmande man på ca. 25 bast, som gick sin väg direkt efteråt. Jag fattade det inte då men med tanke på att det stod "1 påse vallium, 2,5 kg viagra" på baksidan av kortet så borde det inte ha tagit så lång tid iför mig innan jag förtstod varför han ville att jag skulle ringa upp honom.
För att inte tala om den gången då jag stod framför Kista Galleria och väntade på att få skjuts av mamma då tre utländska män först åkte förbi mig med bil och ropade och tjöt åt mig. Sedan vände de om och stannade framför mig och bad mig hoppa in i bilen.
Jag har bara en fråga till alla äckliga gubbar och män som tittar på mig med hungriga blickar och ropar efter mig med skämliga förslag och det är inte vad vill ni mig för det är den enda saken jag har riktigt klart för mig vid dethär laget. Varför? Vad vinner ni på det? Tror ni seriöst att jag ska reagera positivt på er?
Jag orkar inte ens försöka tänka ut en logisk förklaring till varför dessa män beter sig som könsmogna gorillor, för det finns ingen. Allt jag vill är: Låt mig och alla andra tjejer där ute vara!
Och jag vill bara säga att jag inte hade utmanande kläder eller betedde mig flörtigt, för det verkar spela sån otroligt stor roll för den svenska polisen när det gäller liknande saker.
Jag är ju en riktig knasboll
När jag kom fram till jobbet och gick förbi skyltfönstret vinkade en man glatt till mig. Jag vinkade lite halvfånigt tillbaka. När jag kom in möttes jag av min chefs fru och min chef som såg jätteförvirrad ut. "Hej, hej! Jag ska bara byta om." sa jag. "Özlem, kan du vänta en sekund." sa min chef med en allvarlig min. Samtidigt såg jag en ung kille stå och bli inormerad av en en tjej i hur han ska tillaga en foccacia. Okej, tänkde jag. Nu har jag nog fått sparken eller nåt. Jag är en såndär tjej som beskrivs som "överdrivaren" eller nåt i DISA.
"Özlem, fick du inte mitt sms?"
"Sms?"
"Ja, jag skrev att du inte skulle jobba idag. Kan du jobba imorgon?"
Jag kollade igenom min inkorg, och nej. Inte ett jävla sms från chefen. Chefen svor på att smsade mig och jag förbannade comviq. Och nej, tyvärr kunde jag inte jobba imorgon för då ska jag träna småungar i simning. Aja. Skönt! Jag vände på klacken och gick.
Nu kommer det bästa!
Jag är på T- centralen och väntar på Kungsängen Bålsta-tåget. In kommer Märsta-tåget. Aja, jag kan ta Märsta och kliva av i Karlberg för att vänta på tåget. Det är soligare där, tänkte jag (Det är soligare där!?). Och det är ju en strålande idé om man faktiskt går av i Karlberg också! Vart tror ni jag gick av? SOLNA! Pang så hade jag missat Kungsängen Bålsta-tåget.
Nu kommer det som är ännu bättre!
Jag bytte tåg i Solna mot centralen och anlände till mitt soliga Karlberg. Där kunde jag nu sitta och njuta av min jävla sol. Jag väntar åter på Kungsängen Bålsta-tåget. Jag försöker promenera av mig mina aggretioner på perrongen samtidigt som jag lyssnar på musik. När jag kommer längst bort på den 2 km långa (masallaah!) perrongen så vänder jag mig om och ser att Kungsängen Bålsta tåget var kort tåg. Jag kuuuuutaaaar. Man kunde garva sönder sig åt hur jag krigade för att hinna med tåget. Men så fort jag kom fram så stängdes dörrarna. Såklart. Min älskade mor ringde mig. Jag berättade vad so mahde hänt och hon garvade ihjäl sig. Därefter började jag också skratta och gråta samtidigt.
Bra jobbat, Özlem! Tre missade tåg och jag var inte ens sen till ett enda! Jag är ju en riktig knasboll.
Barnhem
Jag och pappa satt och pratade om mig när jag var liten. Han berättade att jag alltid ville smekt på ryggen när jag skulle sova. Han sa att just ryggen är väldigt känslig hos barn. Sedan började berätta en historia som han kom ihåg.
Det var ett barnhem i Turkiet där barnen hade av någon anledning hade börjat bli sjuka och må dåligt. I vissa hemska fall hade några barn tyvärr dött. Så var det ett barn som hade klarat sig fint och som visade sig må bättre än alla de andra barnen. Man hade uppmärksammat det friska barnet, så hade det visat sig att det var en stol precis brevid barnets säng där städerskan satt. Städerskan hade alltid råkat lägga sin hand på barnets rygg när hon satte sig ner för att vila. Barnet hade alltså kännt sig trygg.
Nu vill jag inte påstå att denhär historian är sann eftersom jag inte har några konkreta bevis på något sätt, men historian fick mig att tänka på hur viktigt det är för barn att känna trygghet.
För inte så länge sedan uppmärksammades skandalerna i barnhemmen i Turkiet. Jag tänker inte beskriva allting i detalj men jag måste få berätta om en viss speciell sak som jag aldrig kommer att glömma. Ett barn som var blott 4 år vaggade fram till reportern och sa "Snälla kan inte du älska mig, kan inte jag få en kram?" De orden satte sig rakt i mitt hjärta.
Jag har tänkt rätt mycke på detdär och jag kom på iden att jag måste få göra något åt det. I sommar när jag åker till Turkiet ska vi flytta till en ny stad. Mamma och pappa älskar att köpa och sälja hus nu för tiden men det är i alla fall där vi ska bo nu ett tag på somrarna. Eskisehir är en storstad i Turkiet. Jag tänkte forska efter ett barnhem och anmäla mig som volontär eller nånting och komma och leka med barnen varje eftermiddag eller så. Jag har till och med lekt med tanken att starta en förening eller klubb för ungdommar som kan tänka sig att volontera som lekkamrater på barnhem.
Tyvärr ska det vara svårt att få tillstånd... Men jag tänker göra mitt bästa
Önska mig lycka till i sommar!
Namn : Özlem Tefide Günaydin
Hej allihop! Nu är det hög tid för mig att starta en blogg. Här nere kommer en kort presentation av mig själv
namn: Özlem Tefide Günaydin (Tefide var min pappas farmors namn, en utsökt sagoberätterska)
född den 5 juni, 1991
familj: Mamma och Pappa
pappa tycker jag är: kärleksfull, tvär och smart
mamma tycker jag är: envis, ansvarslös och alltid fixad
mina kompisar tycker jag är: givmild, glänsande och skitsnygg, och egoistisk
är rädd för spöken
plågas av en fobi mot ådror
ville bli magdansös när jag var liten
hatar bollsporter
har brutit näsan
är lite känd för mitt sätt att gå (divawalk) men jag kan inte göra något åt hur jag går
min pappa är bäst
är delad på mitten av två nationaliteter
