Jag tror på änglar
Fan vilken dag det har varit!!! Det stod i mitt horoskop på metro (som ofta slår in, ascreepy) att jag skulle ha trassel idag. Fy fan vad det stämde! Men det som inte stod var att jag skulle bli räddad av änglar varje gång.
Dagens änglar:
Venus
Emma
Sara
Maria
Elgen
Ann- Catrin (biträdande rektor tror jag)
SL Lasse
Farbror busschaufför (?)
Warren
Christina
I morse kom jag till skolan kl 07:30 för jag skulle möta en viss person som jag skulle repetera matte med innan matteprovet. Strax innan får jag ett sms av den personen att han skulle få skjuts och att denna skulle komma lite senare (30min). Okej no problem. Väl när jag kom fram kom jag på att mitt kort (vi har passerkort på VRG, high tech vettu) var kvar i min svarta väska därhemma. mjåååh! Där stod jag som en annan utestängd katt och frös. Shit vad kallt det var! Men vem kommer då med ett vitt vackert leende och öppnar dörren och låter mig komma in i den välkomnande värmen? Jo! Världens bästa Ann- Catrin! Tack snälla, söta Ann- Catrin!<3 Hon vart väldigt omtyckt.
Sen gick dagen rätt ok TILLS... jag gick av bussen med tjejerna i Norrmalmstorg utan min gympakasse! Mina gympakläder, mitt smink, mina KEMI böcker(!!!)... gone! Allt jag ville va ju att sitta i kungsträdgården med brudarna. Åh... Jag fick ju råpanik. Jag menar panik på riiiiiiktigt hög nivå då. Men vad gör mina bästa tjejer Emma, Elgen, Venus, Sara och Maria? De försöker bara trösta mig, krama mig och säga en massa snälla saker och berätta roliga historier om egna incidenter som de har varit med om. (Bl.a. Venus som hade stängt ut sig på balkongen... hur gulligt/roligt är inte det på en skala? Borde inte Venus vara med i en romantisk komedi? gullplutt) Jag vet hur jobbig jag måste ha varit. Finns det något snällare? Ni är så söta att jag rodnar... Underbara.
Anna och Nicole mina groupmates:P, även ni är änglar! Tack för att ni lyssnar så lugnt på mig.
Att jag inte hade gympakläder ledde ju till att jag inte kunde va med på gympan. Men när jag berättade allt för Warren var han jätteförstående och frågade eller sa inget annat än om jag hade ringt efter den eller att jag inte skulle oroa mig. Tack!
Sen blev jag räddad ännu en gång av SL Lasse och busschauffören. SL Lasse gjorde allt han kunde för att hitta min kasse. Han sa till alla bussar och ringde mig och informerade flera gånger och busschaffisen gav mig den. Tack grabbar!
Slutligen tack till Christina som väntade på mig medan jag stod och väntade på min kasse med hjärtat i halsgropen.
Allt har löst sig tack vare er!<3
Dagens änglar:
Venus
Emma
Sara
Maria
Elgen
Ann- Catrin (biträdande rektor tror jag)
SL Lasse
Farbror busschaufför (?)
Warren
Christina
I morse kom jag till skolan kl 07:30 för jag skulle möta en viss person som jag skulle repetera matte med innan matteprovet. Strax innan får jag ett sms av den personen att han skulle få skjuts och att denna skulle komma lite senare (30min). Okej no problem. Väl när jag kom fram kom jag på att mitt kort (vi har passerkort på VRG, high tech vettu) var kvar i min svarta väska därhemma. mjåååh! Där stod jag som en annan utestängd katt och frös. Shit vad kallt det var! Men vem kommer då med ett vitt vackert leende och öppnar dörren och låter mig komma in i den välkomnande värmen? Jo! Världens bästa Ann- Catrin! Tack snälla, söta Ann- Catrin!<3 Hon vart väldigt omtyckt.
Sen gick dagen rätt ok TILLS... jag gick av bussen med tjejerna i Norrmalmstorg utan min gympakasse! Mina gympakläder, mitt smink, mina KEMI böcker(!!!)... gone! Allt jag ville va ju att sitta i kungsträdgården med brudarna. Åh... Jag fick ju råpanik. Jag menar panik på riiiiiiktigt hög nivå då. Men vad gör mina bästa tjejer Emma, Elgen, Venus, Sara och Maria? De försöker bara trösta mig, krama mig och säga en massa snälla saker och berätta roliga historier om egna incidenter som de har varit med om. (Bl.a. Venus som hade stängt ut sig på balkongen... hur gulligt/roligt är inte det på en skala? Borde inte Venus vara med i en romantisk komedi? gullplutt) Jag vet hur jobbig jag måste ha varit. Finns det något snällare? Ni är så söta att jag rodnar... Underbara.
Anna och Nicole mina groupmates:P, även ni är änglar! Tack för att ni lyssnar så lugnt på mig.
Att jag inte hade gympakläder ledde ju till att jag inte kunde va med på gympan. Men när jag berättade allt för Warren var han jätteförstående och frågade eller sa inget annat än om jag hade ringt efter den eller att jag inte skulle oroa mig. Tack!
Sen blev jag räddad ännu en gång av SL Lasse och busschauffören. SL Lasse gjorde allt han kunde för att hitta min kasse. Han sa till alla bussar och ringde mig och informerade flera gånger och busschaffisen gav mig den. Tack grabbar!
Slutligen tack till Christina som väntade på mig medan jag stod och väntade på min kasse med hjärtat i halsgropen.
Allt har löst sig tack vare er!<3
Kommentarer
Postat av: Anonym
taaaackk gumman!
Trackback
